Skitgubbe

• Introduktion
• Skitgubbe
• Spelare, kort och utdelning av kort
• Spelets mål
• Spel i den första fasen
• Spel i den andra fasen
• Variationer
• Spela med sekvenser
• Mot-trumf
• Mas med uppvänd trumf
• Mattis
• Varianter
• Atlanta versionen
• Myllymatti
• Koira (Hund)
• Varianter
• Källor
• Andra webbsidor om Skitgubbe

Introduktion

Denna sida beskriver kortspelet Skitgubbe, som är ett populärt svenskt kortspel för vanligtvis tre spelare. Denna sida kommer även att beskriva några relaterade spel som spelas i Norge och Finland. Alla kortspel av denna typ är uppbyggda av två faser. I den första fasen samlar spelaren kort genom att vinna stick och i den andra fasen försöker spelaren bli av med sina kort. Den sista spelare som har kvar kort på handen har förlorat.

Troligtvis har denna grupp av kortspel sitt ursprung från Finland. Det finska spelet, Myllymatti, omnämns i flera tidningsartiklar från 1800-talet. Myllymatti verkar därmed vara förfader till det svenska kortspelet Skitgubbe, som i folkmun även kallas för Mjölnarmatte eller Mas.

Det finska kortspelet Koira uppkom senare och har något annorlunda regler. Detta spel är närbesläktat med det norska kortspelet Mattis.

Pagat skulle vilja tacka Tim Malmros från casinon.com och Carl Svensson för översättningen av denna sida till svenska.

Skitgubbe

Spelare, kort och utdelning av kort

Spelet passar bäst för tre spelare, även om det är möjligt för både två och fyra spelare att spela. En standardkortlek med 52 kort utan jokrar används. Korten rangordnas i vanliga ordningen, där Ess är högst och därefter i fallande ordning K D Kn 10 9 8 7 6 5 4 3 2, där 2 är lägst.

Både utdelningen av korten och kortspelet spelas medurs. Varje spelare får 3 kort. Resten av korten placeras med framsidan nedåt i en hög på bordet (talong).

Målet med spelet

Kortspelet skitgubbe har två faser. I den första fasen samlar spelarna kort som kommer att användas i den andra fasen. I den andra fasen är målet att bli av med korten som snabbt som möjligt. Den sista spelaren som har kvar kort på handen är förlorare och blir därmed Skitgubbe.

Spel i den första fasen

Den första fasen består av stick bestående av två kort. Spelaren till vänster om den som delat ut korten påbörjar sticket. Vilket kort som helst kan läggas och spelaren som sitter till vänster om den som påbörjade sticket spelar ett kort för att genom detta slutföra sticket. I detta skede har färgerna ingen betydelse och det finns därmed inte heller något krav på att följa färg.

Omedelbart efter att spelaren spelat ett kort dras ett nytt kort från talongen. Det gör att alla spelare alltid har tre kort på handen så länge det finns kort att kvar i talongen. Den som spelar det högsta kortet i sticket vinner och placerar då de två korten, med framsidan nedåt, på bordet framför sig själv samt startar nästa stick. Om spelaren som startade sticket vinner kommer han att påbörja nästa stick och det blir då samma två spelare som är involverade i nästa stick.

Om de två korten som spelades i sticket är av samma värde kallas det för ”Stunsa” och korten lämnas kvar på bordet. De två spelarna drar varsitt kort från talongen och den som påbörjade förra sticket påbörjar nu ett nytt stick. Detta fortsätter till att en av spelarna vinner sticket. Den vinnande spelaren får då utöver de kort som just spelats, även de korten från de stick där korten varit lika.

I första fasen har inte den andra spelaren i ett stick någon skyldighet att försöka vinna sticket. Om ett lågt kort läggs av första spelaren kan den andra spelaren välja att lägga ett ännu lägre kort och därmed förlora sticket. Detta eftersom det är viktigt att samla starka kort under den första fasen då det ger en fördel i den andra fasen.

När det en spelares tur att spela i den första fasen, och det finns minst ett kort kvar i talongen, finns möjlighet att istället för att spela ett kort från handen dra det översta kortet i talongen. Om ett kort dras på detta sätt måste det spelas – du får inte ta upp det på handen.

Det sista kortet i talongen bestämmer vilket färg som ska vara trumf i den andra fasen. Den spelare som drar detta kort ska inte ta upp det på handen utan lägger det framför sig med framsidan nedåt till första fasen är slut.

När talongen är slut fortsätter spelet så länge som det är möjligt med de kort som spelarna har på handen. Den första fasen i spelet avslutas när det är en spelares tur som inte har något kort att spela. Om någon spelare då har kvar kort på handen vid detta tillfälle visas dessa så att alla kan se dem och behålls sedan till andra fasen. Om det sista sticket i första fasen inte blir komplett tar spelarna tillbaka de kort de spelat och behåller dem till andra fasen.

Spel i den andra fasen

Spelarna har nu delat upp de 52 korten mellan sig även om de förmodligen inte delats upp lika då vissa spelare har fler kort. Den spelare som drog trumfkortet påbörjar spelet. Målet är nu att bli av med korten så fort som möjligt. Nu måste du antingen lägga ett bättre kort än föregående kort eller plocka upp det. Ett kort kan bli slaget av ett kort med högre valör i samma färg eller av ett trumf. Det är aldrig tillåtet att krypa d.v.s. att lägga ett kort som inte slår liggande kort. Om du inte kan, eller inte vill lägga ett bättre kort än det kort som ligger, måste detta tas upp på handen och det blir då nästa spelares tur att starta ett stick.

Om det ligger mer än ett kort på bordet och du inte kan slå det sista kortet som spelats är det enbart det sist spelade kortet som måste tas upp på handen. Det blir då nästa spelares tur att lägga ett högre kort än det som var under det kort som just togs upp.

Ett stick är klart när:

• Antalet kort i sticket är lika med antalet spelare som var med i spelet när sticket påbörjades, eller
• när alla korten i sticket tagits upp.

Om den första händelsen ovanför inträffar läggs korten i sticket åt sidan och spelaren som spelade det sista kortet (och därmed det högsta kortet) påbörjar nästa stick. Om den andra händelsen inträffar är det spelaren till vänster om den som tog upp det sista kortet i sticket som startar ett nytt stick.

Antag att det finns 3 spelare. Spelare A har lagt ett kort och spelare B har slagit A:s kort. Om C nu slår B:s kort lägger C dessa kort åt sidan och påbörjar nästa stick. Men om C inte slår B:s kort och plockar upp det är det nu A:s tur att slå det kort som ligger på bordet (vilket är det kort som A spelat). Om A gör detta och sedan B slår A:s kort är det B som har gjort sticket komplett. B lägger då bort dessa kort och påbörjar nästa stick. En annan möjlighet är att A lagt ett kort, B slår A:s kort, C plockar upp B:s kort och A plockar upp sitt eget kort. Det är nu B som får påbörja nästa stick.

Efterhand att spelare får slut på kort minskas antalet kort i varje stick. Om det är tre spelare och en av dem får slut på kort under ett stick krävs det ändå tre kort för att sticket ska vara komplett (eller att alla kort i sticket plockats upp). Men däremot behöver nästa stick bara bestå av två kort.

Exempel: Det finns tre spelare A, B och C. A lägger sitt sista kort, B slår detta, C plockar upp B:s kort, B slår A:s kort igen och nu slår C det kort som B lagt. Sticket är nu komplett och C påbörjar nästa stick. Eftersom det nu bara är två spelare kvar kommer sticken bestå av två kort.

Ett annat exempel med tre spelare: A lägger ett kort, B slår det med sitt sista kort, C plockar upp detta kort och A plockar upp det kort det kort A spelat. Det är nu B:s tur att påbörja nästa stick som därmed kommer bestå av två kort.

En spelare som lyckas göra sig av med alla sina kort kan dra en suck av lättnad för den spelaren kommer inte bli förloraren. Den spelare som sist har kort kvar på handen är förloraren och kallas därför ”Skitgubbe” (eller ”Mas” eller ”Mattis”).

Variationer

Spela med sekvenser

Denna version beskrivs av David Parlett (Games and Puzzles No 4: July 1994) och Dan Glimne (i ett brev till redaktionen) Istället för att lägga ett enda kort, i den andra fasen, finns möjligheten att spela en sekvens av två eller fler följande kort i samma färg. Ett kort, eller sekvens, slås av ett högre kort eller högre sekvens i samma färg. Alla kort eller sekvenser i en färg som är icke-trumf blir slagna av kort eller sekvenser i trumf. Längden på sekvenserna har ingen betydelse. Som ett exempel kan ruter 5 bli slagen av en sekvens med 7-9 i ruter. Denna kan sedan bli slagen av en sekvens med D-K i ruter eller av spader 3 i det fall som spader är trumf.

Ett stick är komplett när lika många spelare är med i sticket som det fanns spelare när sticket påbörjades. Varje kort eller sekvens räknas alltså som ett kort. En spelare som inte kan, eller vill, slå kortet eller sekvensen, som spelats av föregående spelare, måste plocka upp detta kort eller denna sekvens. I denna version är det därför viktigt att, i andra fasen, hålla isär de spelade korten istället för att lägga dem på hög. Det så att spelarna tydligt ska kunna se hur många spelare som är med i sticket och vilket kort/sekvens som måste tas upp om föregående kort inte kan slås.

Mot-trumf

Denna version, som spelades i Borås vid en stort evenemang ”Kortspegeln” år 1999 och rapporterades in av Bengt Green. I den andra fasen finns inte bara en färg som är trumf utan även en som är mot-trumf. Mot-trumf har ingen påverkan på de övriga färgerna men kan inte själv bli slagen av trumfkort.

I vissa kretsar är mot-trumf motsatt färg mot färgen på det sista kortet i talongen.

Thomas Franzén beskriver en variant som kallas för ”Skitgubbe Med Elektrisk Klöver” i vilket mot-trumf är klöver om inte det sista kortet i talongen är klöver. I detta fall blir klöver trumf och spader blir anti-trumf. Anti-trumf kallas för ”elektriska” vilket tyder på att de skulle ge dig en chock om du försöker övertrumfa dem.

Mas med uppvänd trumf

Denna version, som är beskriven i boken ”Kortoxen” har en något annorlunda första fas. Efter att tre kort har delats ut till vardera spelare vänds nästa kort upp och placeras på tvären med framsidan uppåt under talongen. Detta för att bestämma trumffärg.

Den första fasen består av stick med två kort, i likhet med vanlig ”Skitgubbe”, men i denna version kan den andra spelaren bara slå det liggande kortet med ett högre kort i samma färg, eller genom att spela ett trumfkort om ett kort i icke-trumf ligger. Om en spelare inte kan, eller inte vill, slå detta kort måste spelaren plocka upp det och det blir nästa spelares tur att lägga ett kort.

Så länge det finns kort i talongen måste spelare dra ett kort från talongen så fort som handen består av färre än tre kort. Det är däremot möjligt att ha fler än tre kort på handen eftersom spelare ibland plockar upp kort som redan spelats. Om en spelare, efter att ha spelat ett kort, fortfarande har tre eller fler kort ska inte något nytt kort dras från talongen.

En spelare som i något skede har en hand som består av tre trumfkort (och inte några övriga kort), finns möjligheten att visa dessa tre trumfkort och sedan lägga ner dem med framsidan nedåt för att spara dem till den andra fasen. Därefter ska tre nya kort dras från talongen.

Så länge som den uppvända trumfen ligger kvar på bordet har spelaren med en tvåa i trumf möjligheten att byta trumfkortet på bordet mot sin tvåa i trumf från handen. Detta kan ske i vilket skede som helst i spelet.

När någon ska dra det sista kortet från talongen (vilket är det uppåtvända trumfkortet, vanligtvis två i detta skede) till sin hand avslutas den första fasen så fort som det pågående sticket är färdigspelat. Spelarna behåller korten på handen tillsammans med de kort som vunnits i sticken för att användas till spel i den andra fasen.

Spelaren som drog det sista kortet (uppåtvända trumfkortet) från talongen påbörjar det första sticket i den andra fasen, som sedan fortsätter som i vanliga Skitgubbe.

Mattis

Detta norska spel skiljer sig enligt följande från det svenska spelet Skitgubbe som beskrivs som ovan.

• Det är möjligt för fler än tre personer att spela. Enligt källor är antalet spelare ”nästan obegränsat” men med fler än åtta spelare blir det förmodligen inte smidigt.
• I första fasen får alla spelare vara med i sticket. Om det blir oavgjort med det högsta kortet får alla spelare som är involverade i det oavgjorda spelet spela ett ytterligare kort, antingen från handen eller från talongen, varpå spelaren med högst kort vinner sticket. Om det även blir oavgjort med de nya korten spelas nya kort osv.
• När talongen är slut, efter den första fasen, fortsätter spelet utan att några nya kort dras tills turen kommer till en spelare som inte har några kort att spela. Detta kan hända i början av ett stick, i mitten av ett stick eller när flera kort spelas för att avgöra en oavgjord situation. När en spelare inte har något kort att spela visar resterade spelare, som har kort kvar på handen, sina kort på bordet med framsidan uppåt och lägger de sedan tillsammans med de kort som vunnits under första fasen. Om det sista sticket, under den första fasen, inte blev komplett tar spelarna tillbaka de kort som de spelat i detta stick till handen för att spelas med under andra fasen.
• I andra fasen är sekvenser vanligtvis tillåtna men vissa spelar med att dessa då måste bestå av minst tre följande kort i samma färg.  En spelare som inte kan eller inte vill slå tidigare spelat kort måste plocka upp det lägsta kortet eller sekvensen i sticket d.v.s. det kort eller den sekvens som spelades först i sticket och alltså inte det senast spelade så som i Skitgubbe.
• De spelare som avslutar den första fasen utan några kort på sin hand kallas för ”Blåmattis”. Dessa spelare är med i andra fasen men eftersom de inte har några kort på handen måste de, när det blir deras tur, plocka upp det lägsta kortet oavsett vilket stick som just då ligger på bordet.
• Vissa spelar med reglerna att förloraren i spelet måste ha en ful hatt på sig, en s.k. Mattishatt.

Varianter

Vissa spelar att den spelare som blir Blåmattis (är utan kort) efter första fasen förlorar spelet direkt.
Vissa spelar att om det blir oavgjort i den första fasen, oavsett om dessa kort inte är de högsta, ska de som spelat dessa oavgjorda kort spela ytterligare ett kort. Den spelare som då har spelat högst kort bland de nya korten vinner alla korten, förutsatt att det inte är oavgjort bland de nya korten. I så fall spelar de spelare med oavgjorda kort ytterligare kort osv.

Atlanta Versionen

Denna variant av norska Mattis (för tre spelare) spelades i Atlanta, Georgia, USA och rapporterade in av Mark Reed.

Första fasen

• Alla tre spelare är med i varje stick, inte bara två
• När det är en spelares tur att spela, har ett kort som är i samma valör som det högsta kortet som redan spelats i sticket måste detta kortet spelas ut för att skapa en oavgjord situation (studs). En studs kan uppstå mellan flera spelare och det är enbart de som lagt dessa oavgjorda kort som är med i ”studsuppgörelsen”. Däremot kan de andra spelarna kasta (slough) kort (se nedan).
• Alla spelare, som redan lagt ett kort i sticket men där sticket inte är avgjort, kan ”kasta” ytterligare kort till sticket förutsatt att korten som kastas är av lika värde som något av de kort som ligger i sticket men inte är vinnande.

Andra fasen

• Om någon spelare har färre än sex kort när fas ett avslutas samlar resterande spelare ihop de kort på sina händer som är mellan 2 och 5 samt kort 6 i trumffärg. (Dessa kallas gemensamt för ”Dreck”). Korten delas sedan ut slumpmässigt och i antal så lika som möjligt till de som hade för få kort. (Om en spelare får färre än sex kort efter att gett bort kort till ”Dreck” ska denna spelare inte vara med i utdelningen av korten utan börjar den andra fasen i spelet med färre kort. Detta förkommer inte ofta.
• Spelet spelas som det beskrivs under ”Sekvenser” men med ett undantag. Om en spelare inte kan spela i ett stick plockar han upp den lägsta obrutna sekvensen som ligger på bordet. Detta även om den spelades av flera spelare. Det kan innebära att fler än ett kort eller en sekvens plockas upp vilket därmed förlänger sticket ytterligare.

Myllymatti

Detta finska spel kan förmodligen ses som förfadern till alla övriga spel som har presenteras på denna sida. Enligt forskning av bland annat Christian Seres har det spelats sedan början av 1800-talet och har förmodligen sitt ursprung i den västra delen av Finland som kallas Österbotten eller Pohjanmma, där det fortfarande spelas. På denna sida av Helsingin yliopistomuseo kan du se (fjärde bilden) personer som spelar Myllymatti på en båttur mellan Vichtis och Lojo år 1907.

Myllymatti är mycket lik de grundläggande reglerna i Skitgubbe som beskrivits ovan.

I första fasen spelar bara två spelare i varje stick. Spelaren vänster om den som delat ut korten börjar det första sticket och spelar med nästa spelare medurs. Om den första spelaren vinner sticket fortsätter dessa två att spela till att den andra spelaren vinner. Om den andra spelaren vinner ett stick ska denne spelare starta ett nytt stick mot nästa spelare i tur.

I den andra fasen kan enbart enstaka kort spelas och alltså inte sekvenser. Som vanligt består ett komplett stick av så många kort som det är spelare och den spelare som avslutar ett stick lägger undan dessa kort för att sedan påbörja nästa stick. När ett stick inte är komplett måste en spelare som inte kan eller inte vill slå föregående kort ta upp detta på handen och det blir därmed nästa spelares tur att spela.

Koira

Detta spel är ganska likt det norska spelet Mattis. Det finska ordet ”Koira” betyder hund och enligt vissa källor måste förloraren skälla som en hund som ett straff.

Koira kan spelas med tre till åtta spelare.

I den första fasen spelar alla spelare ett kort i varje stick. Om det blir oavgjort, på det högsta kortet, spelar de involverade spelarna ytterligare ett kort och fortsätter så tills att den oavgjorda situationen är bruten.

När korten är slut i talongen fortsätter spelet utan att nya kort dras. Om någon spelare får slut på kort, fortsätter de andra att spela stick och hoppar över spelaren som inte har några kort kvar på handen, fram tills dess att alla kort har spelats. Om en spelare får slut på kort när det är oavgjort, blandas de spelade korten om och fördelas lika, med framsidan nedåt, mellan de involverade spelarna i den oavgjorda rundan.

I den andra fasen kan sekvenser spelas. En spelare som inte kan eller inte vill slå föregående kort måste ta upp det lägsta kortet/sekvensen i detta stick.

Varianter

Vissa spelar med regeln att om det blir oavgjort på det högsta kortet i den första fasen tar spelarna som lagt dessa kort tillbaka sina kort till handen. Resterande kort i detta stick sorteras sedan i stigande ordning och delas ut till de som deltagit i det oavgjorda sticket. Korten delas ut ett i taget för att på så vis delas ut så jämt som möjligt. Det börjar med att den spelare som spelade sist får det lägsta av de oavgjorda korten och sedan fortsätter utdelning motsols.

Exempel med sju spelare där dessa spelar följande kort: A-2, B-8, C-Kn, D-5, E-Kn, F-Kn och G-4. Spelare C, E och F tar tillbaka sina knektar varpå resterande kort sorteras enligt följande 2-4-5-8 och delas ut till dessa tre med början på F. Spelare F får 2, E får 4, C får 5 och F får 8.

Vissa spelar med regeln att om ett trumfkort spelas på ett icke-trumfkort, under den andra fasen av spelet, avslutar sticket direkt.

Den spelare som spelade trumfkortet lägger då sticket åt sidan och påbörjar ett nytt stick.

Vissa spelar att det under den andra fasen enbart får spelas enstaka kort samt sekvenser som börjar med en 2:a. Om inte sekvensen startar med en 2:a går det enbart att spela enstaka kort.

En del spelar att när ett kort ska tas upp från ett stick ska alltid det lägsta kortet i sticket tas upp. Om det lägsta kortet (det som spelades först) är en sekvens plockas enbart det lägsta kortet i denna sekvens upp. En sekvens räknas som en del av sticket så länge som inte samtliga kort av sekvensen tagits bort. Detta gäller alltså i syfte att kunna fastställa om ett stick är komplett eller inte.

Observera att skillnaden mellan Myllymatti och Koira inte är absolut exakt. Det finns de som spelar med olika kombinationer av regler från bägge dessa spel och ibland används även namnen omväxlande.

Källor

Den ursprungliga versionen av denna sida är baserad på fyra olika informationskällor:

• E. Werner och T. Sandgren: Kortoxen (Helsingborg 1975)
• David Parlett: Shedding Games (Games and Puzzles No 4: July 1994)
• Ett brev från Dan Glimne (1996)
• En översättning av Anthony Smith av den norska boken: I och U Schenkmanis "Cappelens Kortspillbok" (Cappelens Forlag  1987), Denna bygger  i sin tur på de svenska böckerna "64 Kortspel" (1982) och "54 Kortspel" (1984).

Sidan har sedan reviderats och utökats, tack vare bidrag från flera spelare inklusive Thomas Franzén, Bengt Green, Markku Jaatinen, Eyolf Østrem, Mark Reed, Cristian Seres och Stephen Smith.

Andra websidor om Skitgubbe

En kopia på en arkivsida från den svenska sidan Swedish Goat Game. Här presenteras ytterligare amerikanska varianter av Skitgubbe för upp till 7 spelare (relaterade till Atlanta Versionen ovan) spelade på UCLA, CalTech samt andra platser.